‍Helsingfors domkyrka är en del av Helsingfors empirecentrum, som planerades av arkitekt Carl Ludvig Engel och stadsplaneraren Johan Albrekt Ehrenström. Kyrkan som representerar nyklassicismen ritades av Engel, vars arbete fortsattes av arkitekt Ernst Bernhard Lohrmann efter hans död. Efter att empirecentrumets byggarbeten inletts revs Ulrika Eleonoras kyrka från 1727 som låg på Senatstorget.

Byggnaden är formad som ett likformigt kors. Gavelfälten bärs upp av sex korintiska pelare. Fasaderna struktureras av pilastrar, som tillhör samma pelarsystem. Ytterväggen pryds av reliefer som berättar om Kristi liv av en okänd konstnär och ovanför huvudingången finns det hebreiska ordet Jahve, Gud.

Takets tolv apostlar bildar en av världens största enhetliga zinkskulptursamling. De tre meter höga skulpturerna är tillverkade av den berlinska skulptören Hermann Schievelbein och Berlins konstakademis professor, akademiker August Wredow. Statyerna är placerade i gavelfälten ovanför pelarna i enlighet med förebilden S:t Petersburgs Isakskyrka. Sättet var även populärt i antikens och renässansens arkitektur.

Låssmedernas och de biktandes skyddshelgon Petrus håller nyckeln till himmelriket i sin hand. Arkitekternas, byggarnas och lantmätarnas skyddshelgon Tomas har en vinkelhake. Simon Seelots symbol i kyrkokonsten är en såg. Boktryckarnas, bokhandlarnas och författarnas beskyddare Johannes har en bok och en skål, som hans böner enligt legenden gjorde giftfri, i sin hand. Matteus, revisorernas samt skatte- och tulltjänstemännens beskyddare, har skrivdon som sin symbol. Den levande flådda Bartolomeus, herdarnas och vinodlarnas beskyddare, har en kniv som vittnar om dödssättet i sin hand. Paulus, som anslutit sig till de tolv lärjungarna i stället för Judas Iskariot, har ett svärd som symbol för dödssättet och förkunnaren. Han är tälttillverkarnas, teologernas och den kyrkliga pressens beskyddare. Jakob den äldre (Sebedeus son) är pilgrimernas, soldaternas och ryttarnas skyddshelgon. Han har en snäckprydd pilgrimsstav i sin hand. Jakob den yngre sägs ha blivit dödad av en klubbskaftad käpp. Petrus bror Andreas är i synnerhet fiskarnas beskyddare. Han har avbildats enligt dödssättet med ett snedkors. Timmermännens, slaktarnas och smedernas beskyddare Mattias har en bödelsyxa som berättar om dödssättet som symbol. Krämarnas beskyddare Filippus har också, som symbol för sitt dödssätt, ett kors i sin vänstra hand och en bok som symbol för att han dött för Guds ord i sin högra hand.

Domkyrkans mittkupol, som bärs upp av hörnpelarna reser sig till över åttio meter över havsytan. Det inre utrymmet fylls av ljus från flera håll. Den osmyckade stilen reflekterar Engels syn på den lutherska kristenheten.

Statyerna av den lutherska reformationens stormän Martin Luther och Philipp Melanchton är förstorade gipskopior av Luther-monumentet i Worms, som tillverkades 1868 av Ernst Rietschel. Kopiorna kom till Helsingfors 1886. Förstoringarna som gjordes i Paris blev på grund av ett mätningsfel mindre än önskat, men skulptören Karl Magnus von Wright korrigerade situationen genom att förse statyerna med piedestaler. Statyn över fadern för den finländska reformationen och skriftspråket Mikael Agricola är skapad av skulptören Ville Vallgren.

I Engels ursprungliga plan fanns ett kors på platsen för altartavlan. Altartavlan beställdes av hovkonstnären Robert Wilhelm Ekman. Hans tavla Vapahtaja siunaa lapsia (Frälsaren välsigne barnen) ansågs emellertid för barnslig för stadens huvudkyrka och målningen hamnade på altaret i Gamla kyrkan. Hovkonstnären Timeon Karl von Neff målade altartavlan Jeesuksen hautaaminen (Jesu begravning) som donerades av tsar Nikolaj I. På dess båda sidor knäböjer den förgyllda änglarna, som beställdes av August Wredow men tillverkades av Gustav Bläser. Altarkonstruktionens lagerkransar symboliserar de fyra evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Även de och altarets små änglareliefer beställdes av Wredow.

Engel gjorde också ritningarna till predikstolen, som tillverkades av spegelfabrikören H. Höijer. Dess dekorationsskulpturer är av svenskt ursprung. Predikstolens träyta täcktes med gips och målades för att efterlikna marmor. Arbetet finslipades med förgyllningar av målarmästaren J. Källström.

Den nuvarande orgeln från 1967 som tillverkats av Marcussen & Søn i Danmark har 57 register. Orgelns ståtliga fasad planerades i tiden av arkitekt Lohrmann enligt instruktioner från byggaren av Domkyrkans första orgel Edvard Friedrich Walcker. Domkyrkans kororgel från 2006 är tillverkad av det svenska orgelbyggeriet Åkerman.

Efter Engels död utökades kyrkan med hörntornen som ritades av Lohrmann samt med terasspaviljonger vid sidorna av den höga huvudtrappan. Den västra paviljongen är Domkyrkans klockstapel, som nuförtiden är församlingens lokal. Under somrarna finns där Cathedral Shop. I den östra paviljongen finns ett kapell som fortfarande är i bruk. Kyrkan var ursprungligen gul till sin färg i enlighet med Senatstorgets övriga byggnader, men sedan slutet av 1800-talet har färgen varit ljusgrå med vita dekorationer.

Kyrkans krypta fungerade till en början som källare, där kyrkans värmekaminer och ved förvarades. Utrymmet med jordgolv renoverades på 1970-talet för användning enligt Tarja Salmio-Toiviainens plan. Kryptans hjärta utgörs av ett litet kapell. I samband med ytterligare renoveringar 1996–1998 fick det ett nytt altare, en altarmålning av Carolus Enckell samt kyrkotextiler designade av Päikki Priha.

Orgeln i kryptans kapell, som blev färdig 2006, tillverkades av orgelbyggeriet Martti Porthan. Dess tonförebild är främst de små orglarna med två manualer som byggdes av den nordtyska orgelbyggaren Arp Schnitger på 1600-talet. Den är stämd i Chorton enligt barocktidens stil, cirka ett halvt tonsteg högre än den nuvarande standarden.

I samband med renoveringen 1996–1997 restaurerades kyrkans apostlastatyer och gipsreliefer och byggnadens yttre skal; trappan, gårdsplanen och de inre utrymmena reparerades. Apostlastatyerna restaurerades med medel från en medborgarinsamling.

Framför kyrkan, vid sidan av Senatstorget som kantas av universitetet och statsrådets byggnad, fanns ännu strax före Engels död en högvaktsbyggnad som infogats i muren av natursten. Enligt order från Nikolaj I ersattes den med en 60 meter bred entré och vad som sades vara den högsta trappan norr om Alperna. Trappans stenmaterial är huvudsakligen granit som schaktats från platsen, men en del av materialet är brunaktig rapakivigranit, viborgit, från sydostliga Finland som drivits med smältande isberg från Viborgsområdet och som även finns i de närliggande kvarterens stora gatstenar.

Då bygget blev färdigt hette Domkyrkan Nikolajkyrkan efter Rysslands tsar Nikolaj I som inledde byggnadsprojektet och efter S:t Nikolaus, sjöfararnas skyddshelgon. Efter Finlands självständighet 1917 ändrades namnet till Storkyrkan. Då Helsingfors stift grundades 1959 blev Storkyrkan Helsingfors domkyrka.

Domkyrkan är huvudkyrka för Helsingin tuomiokirkkoseurakunta och Helsingfors stift. Där ordnas även årligen riksmötenas ekumeniska öppnings- och avslutningsgudstjänster samt självständighetsdagens gudstjänst. Därtill betjänar den Helsingfors universitet och övriga högskolor vid promotionsgudstjänster.

Domkyrkan är även en populär fest-, konsert- och vigselkyrka. Den årliga besökarmängden i kyrkan och dess tillställningar uppgår till 500 000 personer från olika delar av världen. Kyrkan är i gudstjänst- och konsertbruk varje dag i veckan.

Fira i kyrkan

Det är kostnadsfritt att ordna dop, bröllop eller begravning i Domkyrkan och i dess kapell. Reservering av utrymmen från pastorskansliet via bokningssekreteraren tfn (09) 2340 6111.

Kyrksalen rymmer 1300 personer och kryptan rymmer 500 personer. I kapellet finns 70 platser. För festtillställningar finns Bulevardens församlingssal, Annankulman sali och Skatuddens församlingshem till förfogande.