En kort rad i tidningen förde en handfull helsingforsare till Johanneskyrkans krypta en kall decembermorgon. Iklädda kåpor och kronor möter de nu 500 daghemsbarn under församlingens julvandringar.

”Frivilliga sökes.” Ibland behöver det inte vara konstigare än så.

– Det är fint att få göra något för barnen och gemenskapen bland oss som medverkar är trevlig, säger Stina Strandberg som spelar ”vis man” för de tre daghemsgrupper som denna decemberonsdag besöker Johanneskyrkan för att vandra genom julberättelsen.

Strandberg är pensionär efter ett arbetsliv inom förvaltning.

– Fast jag borde ju ha jobbat med barn, jag älskar att vara med dem. Nu har jag börjat hoppa in på församlingens eftermiddagsklubb och så är jag med här på daghemmens julvandring.

Under vandringen, som är mer av ett drama på olika stationer i kyrkan, träffar barnen skattskrivare, soldater, herdar och visa män. Kommentarerna och frågorna låter inte vänta på sig.

– När jag nåt år tidigare spelade Josef var det ett barn som påpekade att Josef nog hade lite för kvinnliga former för rollen. Man måste ha svar på tal med glimten i ögat när man gör juldrama, skrattar Stina Strandberg.

Tillsammans mot ensamhet

Finländare gör aktivt frivilligarbete. Enligt en undersökning om frivilligarbetet i Finland 2018 (Vapaaehtoistyö Suomessa 2018 -tutkimus) så deltar 40 procent av finländarna regelbundet i frivilligarbete. Många känner att man har stor nytta av att hjälpa till: man lär sig saker och får kontakter som blir viktiga i den egna vardagen.

Också Helena Segercrantz är en aktiv pensionär som gärna hjälper till där det behövs. Att organisera träffar för äldre personer kändes som ett meningsfullt uppdrag för Folkhälsan.

– Vi bjöd helt enkelt in till kaffekalas. Diskussion kring nåt tema, en gäst – det behöver inte vara konstigare än så. Det kom massor med folk, behovet av sällskap är enormt, människor är väldigt ensamma i dag.

Verksamheten arrangerades inom ramen för Luciakampanjen som ett slags förebyggande arbete mot ensamhet. I år samlar Luciakampanjen in pengar till förmån för familjer som har det kämpigt. Också där har Segercrantz en idé för frivilligarbete.

– Jag har tänkt på hur många familjer i huvudstadsregionen som har sina släktingar någon annanstans i landet. Jag skulle gärna vara en extra-mormor för någon familj, jag kunde ta mig an barnen lite medan mamma får lite egen tid. Kanske kunde församlingen koordinera och styra upp nåt här?

En uppgift för mig

I Sverige kartlägger man årligen varför människor vill gå med i frivilligverksamhet och vad som håller dem motiverade att fortsätta. I enkäten talas bland annat om känslan av samhörighet och möjligheten att få nya vänner.

Maria Repo-Rostedt, präst och en av nyckelpersonerna bakom årets julvandring i Johannes församling, tycker gemenskapen bland församlingens frivilliga är jätteviktig. Som tack för julvandringarna kommer hon ordna en liten fest för alla medverkande.

– Man kanske går med i frivilligarbete för att hjälpa, men sedan blir man en del av den gemenskapen och den blir också viktig och ett skäl att fortsätta. Vi har så roligt tillsammans.

Bo Ekman är van frivilligarbetare inom kyrkan. I dag spelar han kejsar Augustus med krona och allt, men också matutdelning i Andreaskyrkan står på dagens schema av frivilliguppdrag.

– Det finns volontäruppdrag inom kyrkan för olika människor i olika åldrar, jag rekommenderar det varmt, säger Ekman.

Kärnan i frivilligarbetet är att det måste kännas rätt. Det är inte fråga om att bara hitta på grejer för människor att göra, det är viktiga uppdrag som måste fyllas.

– Vi anställda räcker helt enkelt inte till. Om ni inte var här och spelar visa män eller herdar i dag skulle det inte bli någon julvandring alls för dagisbarn. Utan er frivilliga blir det ingenting, säger Maria Repo-Rostedt.

Internationella dagen för frivilligarbete firas den 5.12. I Finland uppmärksammas arbetet den närmaste vardagen innan, i år fredagen den 3.12.2021.