På tisdag hann jag bara bädda sängen och spela lite kubb, men på onsdag skulle jag ha hela dagen på mig att bekanta mig med holmens verksamhet. Tyvärr missade jag barnens tisdag som ordnas på Lekholmen varje tisdag klockan 11:30-15:00. Jag fick höra att de just hade haft Pokémon-spårning med barnen tidigare den dagen, och det var verkligen synd att jag inte var där och bevittnade hela grejen.

På onsdag vaknade jag till en ny dag, och jag kom just och just upp ur sängen. Eftersom holmen är nu på Matteus-period, dvs. de följer Matteus tidtabeller, skulle jag ha kunnat sova lite längre och vaknat för att gå på morgonandakten klockan 9:40. Tyvärr behövde Johannes skribaläger en försångare på sin Laudes (morgongudstjänst), och när jag ändå var där gick jag med på att vara det. Laudes började redan klockan 8:45. Jag var halvt i sömnen genom hela gudstjänsten.

Efter en sömnig morgon kom dagen ändå igång ordentligt, och mycket roligt program var på kommande. Det skulle alltså bli en nästan vanlig dag på holmen, och jag säger nästan eftersom onsdagar på holmen brukar ha lite specialprogram. Lekisonsdag heter det, och idéen är att det skulle fungera som ett tillfälle för ungdomar att åka ut till holmen och bara ha det trevligt och grilla mat och leka tillsammans med dem som är på holmen. Ungdomarna anländer på eftermiddagen, och efter grillmaten och lekarna är det veckomässa. På Matteus-period hålls veckomässan av Matteus församling. En kort stund efter mässan åker båten tillbaka till stan, och ungdomarna som bara var på besök åker hem.

All denna info om Lekisonsdagen (och barnens tisdag) fick jag av holmungdomsledarna som jag intervjuade på onsdag morgon. De är en duo som ser till att alla på holmen har det trevligt och att alla känner sig trygga och välkomnade. Men vem är de här två ungdomsledarna?

Nadine Mabinda och Patrick Koski heter de. Nadine är 21 år gammal och Patrick är 22. Båda hör till Petrus församling, men nu är Pate aktiv i Matteus församling. Nadine och Patrick är ute på holmen från den 3.6.-15.7. Jag frågade dem vad det betyder att vara holmungdomsledare, och det här fick jag veta: Holmungdomsledare tar emot holmbor och håller holmverksamheten levande. De håller programpunkter själv och handleder holmhjälpledare att hålla program. Tillsammans med holmhjälpisarna försöker holmungdomsledarna hålla igång ett slags öppen lägerverksamhet på holmen hela tiden.

”Lekholmen är väldigt viktig för många människor, och mångas liv förändras efter skriftskolan där de kanske har börjat tänka på nya saker och fråga andliga frågor”, berättar Nadine. Många vill komma tillbaka till Lekholmen men det kan vara svårt att hitta tid för att vara hjälpledare på läger. Holmboverksamheten finns till för att det ska finnas en möjlighet att komma tillbaka till ”skribafiilisen” och uppleva ön igen. ”Utan verksamhet skulle man kanske inte ha någon som tar hand om en eller ställer andliga frågor, och då kan man lätt förlora skribakänslan”, säger Patrick.

En vanlig dag på holmen ser ut så här: morgonmål serveras alltid före morgonandakten/gudstjänsten, men andakterna börjar olika tider beroende på vilken period som är på gång på holmen. Nu är det alltså Matteus-period och andakten börjar klockan 9:40, men på Johannes-period börjar Laudes klockan 8:45. Strax efter andakten är det dags för dagens första programpunkt som oftast är uteaktiviteter om vädret bara tillåter. Sedan är det lunch, och man kan

antingen betala för att få äta holmens mat (morgonmål, lunch, mellanmål, middag och kvällste) eller så kan man ha med sig egen mat. Efter lunchen hålls en diskussionsbaserad programpunkt som heter holmsnack. Ungefär tretiden kan man gå äta mellanmål, och före middagen har man ännu något slags program. Holmborna får också önska vad de vill ha för aktiviteter. Efter middagen är det ”fritid”, och ibland ordnas det också bastuturer åt holmborna. På kvällen finns det kvällsmål, och efter det är det dags för kvällsandakt. Till sist avslutar man dagen med en natistund, och det är tystnad på hela holmen klockan 23:00.

Nadine och Patrick verkar båda väldigt nöjda med sina jobb och är glada över att få spendera mycket tid på Lekholmen. Jag frågade dem vad de tyckte var det mest utmanande med att vara holmungdomsledare. Patrick berättar att han har haft det svårt med att hitta tid för sig själv. Han tycker det är viktigt att minnas att man ska hålla paus ibland. ”Det mest utmanande för mig har varit att få in tillräckligt med andlig insats, så att alla får vad de behöver och kan komma till holmen för att växa som människor”, säger Nadine. ”Alla på holmen borde få den andliga födan de behöver så att Lekis inte blir till vilken ö som helst.”

När jag frågade ledarna vad det bästa med deras jobb är svarade de båda att det bästa är människorna på holmen. Det är nästan hela tiden fullt på holmen, och här finns hela tiden nya människor i olika åldrar, livssituationer och församlingar, berättar Nadine och Patrick. Båda tycker att känslan av gemenskap på holmen är väldigt stark, och det måste jag hålla med om. Alla mina bästa minnen från Lekholmen är förknippade till människor som jag har träffat eller lärt känna på holmen. Lekis har verkligen en otrolig charm, och jag ser redan framemot Sommardagarna på holmen som ordnas av FKS den 13–15 juli. Kanske vi ses där?

- Priya Koskela