Förändringar är ofta jobbiga. Antingen så rusar känslorna iväg med en, eller så stannar man kvar i ett känslomässigt motstånd. Det är svårt att tänka klart och rationellt.

Debatten kring hur kyrkan skall fungera nu när förändringarna genom lagen om samkönade äktenskap träder i kraft 1.3 är ett exempel på hur det kan gå. Frågan handlar inte om i vilka rum eller inför vilka präster man kan gifta sig. Den handlar först av allt om juridik.

Hur gärna skulle jag inte främst av allt säga att alla är välkomna till kyrkan för att vi tillsammans skall kunna glädja oss. Glädje i anslutning till barnafödsel, när man blir vuxen, när man har hittat sin livskamrat… Men nu finns det begränsningar. Och jag är inte alls stolt över dem.

Men jag vill för tydlighetens skull säga att jag är glad för alla deras del som från och med den 1.3.2017 kan gifta sig och få samhällets bekräftelse på att alla måste respektera deras kärlek – på samma villkor som alla andras kärlek har bekräftats.

Och till er vill jag säga: Välkomna till er kyrka för att dela glädjen. Vi som jobbar i kyrkan ställer upp med musik, tillsammans med era vänner och släktingar ser vi er vandra uppför kyrkgången. Ni får knäböja inför altaret, vi ber för er, håller tal med alla ingredienser, och vi ser er kyssas! Och vi reser oss för att hedra er när ni under musik går ut ur kyrkan.

Begränsningen är att ni måste avge era löften inför häradsskrivaren eller någon statlig myndighet som har vigselrätt först.

Till er som är besvikna på att prästerna inte får viga samkönade par vill jag säga: Makten är i era händer. Det är ni som väljer de representanter som påverkar sammansättningen i kyrkomötet. Och det är kyrkomötet som formulerar de lagar som styr bl.a. prästernas rätt att viga. Sedan är det riksdagens sak att fastställa lagen. Så snälla: döm inte oss präster. Inte har ni ju heller dömt de domare och häradsskrivare som inte har kunnat viga samkönade par före 1.3.2017.

Till er som är besvikna på att man överhuvudtaget tänker på att öppna äktenskapet för personer av samma kön också inom kyrkan vill jag säga: Var inte så snara att döma, ni heller. Att vi också i kyrkan har olika åsikter om frågan är tydligt och klart. Och vi kan leva med olika åsikter. Och vi kan leva med osäkerheten över om det här verkligen är Guds vilja eller inte. Vi måste det. Vi kommer aldrig att vara av samma åsikt om allt, eller få någon specialuppenbarelse av Gud om hur allt skall inrättas. I slutändan är det Gud som skall döma. Inte vi mänskor. Vi kan bara be om nåd. Och vi kan be Gud välsigna det vi gör. Både det som blir fel och det som blir rätt.

Min bön är att finna en fridens och förståelsens väg i den här situationen i vår kyrka.OCh kanske också en förlåtelsens väg. Herre hjälp!

Stefan Forsén