‍

Byggandet av Sveaborgs havsfästning inleddes 1748. Trots planerna lät man bli att bygga kyrkan som hade ritats av den svenske arkitekten Carl Hårleman, eftersom man ansåg att det var viktigare att fästningen byggdes klart. I Vargös fästningar fanns dock rum för en kyrksal, och i resandens dagboksanteckningar från 1875 nämns öns träkyrka.

Planeringen av kyrkobygget i gång på nytt efter att Sverige förlorat Sveaborg och hela Finland åt Ryssland i kriget 1809. Då Carl Ludvig Engels klassiska kyrkoplan inte förverkligades på grund av att den var för dyr, gav kejsaren Nikolaj I år 1836 uppdraget år arkitekt Konstantin Thon från S:t Petersburg. Vid samma tidsperiod gjorde Thon även ritningarna till Kristi Frälsares kyrka i Moskva. Den ortodoxa kyrkan, som var avsedd för den ryska garnisonen, blev klar och invigdes 1854. På grund av kyrkbygget var man tvungen att flytta bland annat ölfabrikören Nikolai Sinebrychoffs krog.

Sveaborgs kyrka tillägnades minnet av fursten Alexander Nevskij. Under invigningsåret hade det gått 600 år sedan Nevskij avvärjde de romersk-katolska korsfararna i nordvästra Ryssland.

Ursprungligen tjänade kyrkan Sveaborgs ryska garnison. Då Finland blivit självständigt började man anse att det inte var passande att de som närmade sig staden från havet välkomnades av lökkupoler i rysk stil, och kyrkan ändrades till en luthersk kyrka.

Huvudkupolens lök avlägsnades och tornet byggdes om till ett fyrkantigt torn i enlighet med arkitekten Einar Sjöströms ritningar från 1928. På insidan bevarades kupolens runda form. Småkupolernas ändpartier lämnades under vattentaket. De välvda, bågformiga utbyggnaderna, kokoshnikerna, och övrig ortodoxkyrklig ornamentik avlägsnades och väggarna slätrappades. Den ursprungliga inredningen överläts till Finlands ortodoxa kyrka.

Till en början tjänade kyrkan som luthersk garnisonskyrka, tills försvarsmakten överlät byggnaden till Helsingfors evangelisk-lutherska församlingar år 1960. Efter omfattande reparationer, som planerades av arkitekten Veikko Leistén, invigdes kyrkan på nytt i februari 1964. Kyrkans krypta renoverades 1987 för församlingsbruk.

I kyrkans torn fungerar fortfarande en fyr som tjänar fartygs- och flygtrafiken. Fyrlampans signal utgörs av fyra på varandra följande blixtar, dvs. bokstaven H i morsealfabetet som symbol för Helsingfors. Inom kristenheten finns veterligen endast tre kyrkofyrar.

Det på 1850-talet uppförda stängslet av kanonrör och kedjor, som användes för att stänga av sundet på den svenska tiden, omringar fortfarande kyrkan. Efter självständigheten fästes Finlands lejonvapen på kanonerna som kantar ingången. Kyrkklockan, som står i en skild stapel vid sidan av kyrkan, är Finlands största. Den är gjuten 1885 i Moskva och väger 6683 kilo.

I kyrkan finns minnesmärken för kustförsvararna som stupat i vinterkriget 1939–1940 och i fortsättningskriget 1941–1944. Minnesmärket för de estländare som stupat i Finlands marina tjänst avtäcktes 1996.

Kyrkotextilerna är designade av textilkonstnären Eija Arminen. De keramiska nattvardskärlen och vigselryan är designade och tillverkade av konstnärer bosatta på ön, nattvardskärlen av Soile Paasonen och vigselryan av Lilli Unkari. I kyrksalen finns under adventstiden ett keramiskt krubbstilleben i sveaborgsk miljö av Minna Hanhivaara.

Orgeln som tillverkades 1963 av Kangasala orgelfabrik har 13 register. Till en början hörde Sveaborgsområdet till Johanneksen seurakunta. I och med församlingssammanslagningarna övergick kyrkan 1999 till Tuomiokirkkoseurakunta.

Fira i kyrkan

Det är kostnadsfritt att ordna dop, bröllop eller begravning i kyrkans utrymmen.

I kyrkan finns 400 sittplatser. I kryptan finns bordsplatser för 60 personer.