När vintern håller naturen i sitt kalla grepp är det svårt att förstå att den döda jorden kan börja grönska och blomma. Erfarenheten säger oss att vårens värme och ljus kommer att väcka naturen till liv igen. Men varje år blir vi ju ändå på något sätt överrumplade av livskraften i naturen.

Det gråbruna gräset göms när växtligheten spränger den hårda marken och det gröna livet växer med en förvånande snabbhet. Naturens första livstecken, som vi får syn på i vårsolen, väcker en glad förväntan i oss. Livet vaknar. Vi får igen en gång uppleva livets märkliga under. Ett envist, trotsigt liv övervinner det som varit vissnat och dött.

Småningom sjuder hela naturen av liv, färg och jubel när blommorna och grönskan berättar om vårens ankomst och fåglarnas lockrop och sång blir en lovsång till livet.

Varifrån kommer vi och vart är vi på väg?

När vi firar påsk är festen en lovsång till livet. Spirande gräs och solgula kycklingar som spräcker äggens hårda skal påminner oss om liv och glädje. Våra traditioner kring påsken berättar inte bara om naturen omkring oss. De bottnar i ett drama som handlar om liv och död, om vår existens som människor och om vår framtid. Varifrån kommer vi och vart är vi på väg? Hur kan vi förhålla oss till döden, som ofrånkomligt hotar livet?

Påskens händelser sammanfattar livets innersta frågor om mening och mål, om förtvivlan och hopp, om död och liv. Guds son, Jesus Kristus, kom till jorden för att utföra en uppgift. Han kom för att försona och hela, han kom för att livet skulle segra över döden.

Där livet var förlorat skedde det största undret.

Men för att besegra ondskan och döden måste han själv gå igenom det yttersta mörkret. Han gjorde det för oss. Döden på korset är förutsättningen för uppståndelsens under. Där livet var förlorat skedde det största undret. Livet vann. Himlen och framtiden öppnades för oss. Livskraftens under. Guds under.

Helene Liljeström, präst