Helsingfors kyrkliga samfällighets begravningsplatser är allmänna begravningsplatser där personer som vid sitt frånfälle var mantalsskrivna i staden kan begravas. Också personer som inte hört till en kristen församling eller hört till andra religioner kan begravas där.

Samfälligheten har sex begravningsplatser: Sandudd, Malm; Furumo, Månsas, Brändö och Östersundom. Dessutom kan aska begravas i kolumbariet under Berghälls kyrka.

På Furumo finns ett konfessionslöst område för dem som inte vill bli begravda på en kristen begravningsplats. Om den avlidna ska begravas i en egen grav och inte i en gammal en släktgrav måste man reservera en ny kist- eller urngrav. Graven ska skötas, gräset klippas och eventuella blommor planteras. De anhöriga ska utse en person till gravrättsinnehavare. Gravrättsinnehavaren ansvarar för att graven sköts och representerar de anhöriga i alla frågor som gäller graven. Mot avgift kan man beställa olika former av gravskötsel. Om detta kommer man överens med samfälligheten eller ett företag som sköter gravar.

Både vid kist- och urnbegravning måste man skaffa en kista. Begravningsbyråerna hjälper er att skaffa kista och/eller urna. Det lönar sig att samtidigt komma överens om transporten av kistan och urnan till krematoriet.

‍

Jordfästningen

Under jordfästningen följer man kyrkans förrättningshandbok. Jordfästningen inleds med en psalm eller ett preludium varefter prästen läser en inledande välsignelse eller inledningsord. Gå i förväg igenom detaljerna ned prästen som ska förrätta jordfästningen.

Under jordfästningen sitter man, men då prästen strör sand på kistlocket och uttalar jordfästningsorden reser sig församlingen. Om kistan gravsätts direkt efter jordfästningen bärs den ut under postludiet. Om den avlidna ska kremeras brukar kistan få stå kvar framför altaret. Jordfästningen kan också förrättas som begravningsmässa med nattvardsgång.

Om ni vill kan ni duplicera eller låta trycka ett program för jordfästningen. Programbladet brukar utöver den avlidnas namn, födelse- och dödsdag också innehålla uppgifter om förrättningens gång och orden till de psalmer som sjungs.

Blomsterhyllning

Att lägga blommor vid kistan är en möjlighet att ta ett sista farväl av den döda. Man stillar sig, känner tacksamhet, minns den döda och ber för honom/henne eller läser kanske ett bibelspråk.

Om den avlidna ska kremeras läggs blommorna i kapellet. Vid kistbegravning där begravningsgästerna följer kistan till graven är det bättre om blomsterhyllningen sker vid graven, förutsatt att vädret tillåter det.

Blomsterhyllningen sker antingen i början eller i slutet av jordfästningen. Diskutera gärna i förväg med prästen. Först lägger de närmaste anhöriga sina blommor. Då man lägger blommorna brukar man nämna sitt namn och läsa upp texten/hälsningen på kortet eller bandet. Längre minnestal ska helst hållas i samband med minnesstunden om en sådan hålls.

Sedan man lagt blommorna står man en liten stund vid kistan och vänder sig sedan mot de anhöriga, bugar och går tillbaka till sin plats.

Om kistan ska gravsättas direkt efter jordfästningen och man följer kistan till graven kan blomsterhyllningen ske vid graven. Om blommorna läggs i kapellet innan man följer kistan tilI graven måste var och en själv hämta sina blommor efter slutpsalmen. Vid graven lägger man bara ned blommorna men läser inte upp minnesorden på nytt.

Vid kremering brukar blommorna läggas i kapellet. I begravningskapellen förvaras blommorna till följande vardag men inte till dess urnan avhämtas. Om den avlidna t ex har en släktgrav kan man hämta blommorna och lägga dem på graven. Om den döda ska begravas på annan ort kan man ta med blommorna till minnestunden och sedan se till att de förs till graven. Man kan också komma överens med begravningsbyrån om att de för blommorna till graven.

De anhöriga kan framföra önskemål om blomsterhyllningen, t ex bara en blomma per deltagare, små buketter, eller se till att det finns t ex en ros för varje person som deltar i begravningen.

Begravningsfölje

Till graven går man i procession. Framför processionen går en vaktmästare, sedan följer kistan och bärarna, de närmaste anhöriga och efter dem begravningsföljet. Prästen går antingen före kistan eller tillsammans med de anhöriga. Begravningsföljet går till graven i stillhet. Tystnaden ger de efterlevande en möjlighet at bearbeta sin sorg och att i tysthet hedra den döda.

Ofta fungerar den avlidnas närmaste manliga släktingar som bärare. De närmaste anhöriga bär kistan vid dess huvudända. Kistan bärs alltid med fotändan före. Vid behov kan begravningsbyrån ordna bärare. Kistan bärs ut från kapellet under postludiet. Utanför kapellet väntar en bårvagn på vilken kistan placeras.

De som har svårt at röra sig till fots kan ansluta sig till följet i bil eller med bil köra direkt till graven. Vid graven vänds kistan så att huvudändan är mot gravstenen och fotändan mot gången. Medan kistan sänks i graven blottar männen sina huvuden. Bärarna gör det då kistan sänkts i graven och står sedan ett ögonblick stilla vid graven.

Prästen kan be en kort bön. Numera skottas graven inte genast igen utan täcks med ett lock. De anhöriga kan, om de så vill, strö sand eller blommor på kistan: Om de anhöriga vill kan de själv skotta igen graven, t ex så mycket att kistan är täckt. Kom i så fall överens om detta i förväg. Sedan blommorna lagts på graven kan man sjunga en psalm, varefter någon av de anhöriga inbjuder begravningsföljet till minnesstunden om en sådan hålls.

Information om minnesstunden och anvisningar för dem som deltar i jordfästningen

‍

Dödsannons i tidningen

De anhöriga brukar sätta in en dödsannons i tidningen, men det är inte ett måste. Annonsen innehåller i regel den avlidnas namn, uppgifter om hans/hennes familjeförhållanden (t ex min make, vår far), yrke eller titel, födelsedatum och –ort samt dödsdatum, eventuellt också orten där personen avlidit. Under de anhörigas namn kan man t ex införa en minnesvers, aforism eller ett bibelcitat.

Dödsannonsen fungerar som inbjudan till jordfästningen och minnesstunden. Därför ska man i annonsen tydligt ange var och när jordfästningen äger rum. Om jordfästningen sker i stillhet kan annonsen publiceras efter jordfästningen. I så fall kan man samtidigt tacka för visat deltagande.

Sorgeflaggning

På dödsdagen är flaggan på halvstång. Begravningsdagen flaggas på halvstång tills jordfästningen förrättats. Man kan fortsätta sorgeflaggningen hela dagen på halv stång eller hissa flaggan i topp efter jordfästningen. På allmänna flaggningsdagar ska flaggan hissas i topp efter jordfästningen.

Bön i kyrkan

Vid högmässan i den avlidnas församling ber man för den avlidna och de anhöriga. Detta sker söndagen efter begravningen då församlingen fått bud om dödsfallet. De anhöriga brukar delta i denna gudstjänst. Kontrollera tid och plats.

Sociala medier

Facebook rekommenderar att de anhöriga meddelar administratören om dödsfallet och samtidigt skickar in en dödsattest. I så fall kan den avlidnas personliga profil om de anhöriga så önskar ändras till en minnesplats eller helt tas bort från nätet.